Kapitel IX – INFORMATION OCH ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Byggproduktförordningen (CPR), Kapitel IX.

1.Lagtext#

Artikel 71 – Informationssystem för harmoniserat beslutsfattande#

1. Kommissionen ska inrätta och upprätthålla ett informations- och kommunikationssystem för insamling, behandling och lagring av information i strukturerad form i frågor som rör tolkningen eller tillämpningen av regler som fastställs i eller antas med stöd av denna förordning, i syfte att säkerställa en harmoniserad tillämpning av dessa regler.

Utöver kommissionen och medlemsstaterna ska marknadskontrollmyndigheter, de centrala samordningskontor som utsetts enligt artikel 10.3 i förordning (EU) 2019/1020, de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 i förordning (EU) 2019/1020, anmälande myndigheter, företrädare för gruppen av anmälda organ och för de tekniska bedömningsorganens organisation samt kontaktpunkter för byggprodukter ha tillgång till informations- och kommunikationssystemet.

2. De organ som förtecknas i punkt 1 får använda informations- och kommunikationssystemet för att ta upp frågor som rör tolkningen eller tillämpningen av regler som fastställs i eller antas med stöd av denna förordning, inbegripet förhållandet mellan dem och andra regler i unionsrätten.

3. Vid tillämpning av punkt 2 får de organ som anges i punkt 1 ta upp frågor eller problem som rör följande ämnen:

a) Något annat organ tillämpar eller tolkar de regler som fastställs i eller antas med stöd av denna förordning på ett sätt som avviker från deras egen praxis.

b) Frågor eller problem som tagits upp via informations- och kommunikationssystemet och som anknyter till den situation de ställts inför eller deras egen praxis.

c) Situationer som inte förutses i de regler som fastställts i eller enligt denna förordning när de först offentliggjordes eller hänvisades till i Europeiska unionens officiella tidning, särskilt men inte uteslutande i fråga om situationer som uppstått efter det att nya produkter eller affärsmodeller uppkommit.

d) Huruvida de regler som fastställts i eller enligt denna förordning är tillämpliga i en situation där även annan unionsrätt är tillämplig, och eventuella därav resulterande frågor om vilka regler som ska ha företräde.

4. När det berörda organet tar upp en fråga eller ett problem ska det i informations- och kommunikationssystemet föra in information om

a) alla beslut som fattats i den fråga eller det problem som tagits upp,

b) det underliggande skälet till det valda tillvägagångssättet,

c) ett eventuellt alternativt tillvägagångssätt som det har identifierat och det underliggande skälet till detta.

5. Medlemsstaterna ska inrätta ett nationellt informationssystem eller en distributionslista för e-post för att informera de behöriga nationella myndigheterna, de ekonomiska aktörer som är verksamma på deras territorium, tekniska bedömningsorgan och anmälda organ med verksamhetsställe på deras territorium och, på begäran, även andra tekniska bedömningsorgan och anmälda organ, om alla frågor som är relevanta för en korrekt tolkning eller tillämpning av de regler som fastställs i eller antas med stöd av denna förordning. I detta sammanhang ska de ta hänsyn till den information som finns tillgänglig i det informations- och kommunikationssystem som avses i punkt 1.

6. Behöriga nationella myndigheter, tekniska bedömningsorgan och anmälda organ med verksamhetsställe i respektive medlemsstat ska registrera sig i systemet eller e-postlistan och ta hänsyn till all information som förmedlas via dem. Ekonomiska aktörer får registrera sig i systemet eller distributionslistan för e-post. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppmärksamma de ekonomiska aktörerna på systemet eller distributionslistan för e-post.

7. Det nationella informationssystemet eller distributionslistan för e-post ska kunna ta emot klagomål från alla fysiska eller juridiska personer, inbegripet tekniska bedömningsorgan och anmälda organ, om den inkonsekventa tillämpningen av de regler som fastställs i eller antas med stöd av denna förordning. Om det anses lämpligt ska den centrala samordningspunkten vidarebefordra sådana klagomål till andra medlemsstaters centrala samordningspunkter och till kommissionen.

Artikel 72 – Kontaktpunkter för byggprodukter#

1. Medlemsstaterna ska stödja de ekonomiska aktörerna genom kontaktpunkter för byggprodukter. Medlemsstaterna ska utse och underhålla minst en kontaktpunkt för byggprodukter inom sitt territorium och säkerställa att deras kontaktpunkter för byggprodukter har tillräckliga befogenheter och resurser för att kunna utföra sina uppgifter korrekt. De ska säkerställa att kontaktpunkterna för byggprodukter tillhandahåller sina tjänster i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 och att de samordnar verksamheten med de kontaktpunkter för produkter som inrättats enligt artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 (29).

2. Kontaktpunkter för byggprodukter ska på begäran från en ekonomisk aktör eller en behörig nationell myndighet i en annan medlemsstat tillhandahålla all användbar produktrelaterad information såsom

a) elektroniska kopior av, eller elektronisk tillgång till, de nationella tekniska regler och nationella administrativa förfaranden som är tillämpliga på produkter inom det territorium där kontaktpunkterna för byggprodukter är etablerade,

b) information om huruvida dessa produkter omfattas av krav på förhandstillstånd enligt nationell rätt,

c) regler för införlivande, montering eller installation av produkter.

Kontaktpunkterna för byggprodukter ska också lämna information om produktrelaterade bestämmelser i denna förordning och i akter som antagits i enlighet med den.

3. Kontaktpunkterna för byggprodukter ska tillhandahålla information kostnadsfritt inom 15 arbetsdagar från mottagandet av varje begäran enligt punkt 2.

4. Kontaktpunkterna för byggprodukter ska kunna utföra sina uppgifter på ett sätt som undviker intressekonflikter, särskilt vad beträffar förfarandena för erhållande av CE-märkning.

5. Punkterna 1–4 är tillämpliga även för produkter som ännu inte omfattas av harmoniserade tekniska specifikationer.

6. Kommissionen ska offentliggöra och uppdatera förteckningen över de nationella kontaktpunkterna för byggprodukter.

Artikel 73 – Utbildning och personalutbyten#

1. Marknadskontrollmyndigheter, kontaktpunkter för byggprodukter, utnämnande myndigheter, tekniska bedömningsorgan, anmälande myndigheter och anmälda organ ska säkerställa att deras personal

a) håller sig uppdaterad på sina respektive kompetensområden och får återkommande vidareutbildning för detta ändamål, och

b) får återkommande utbildning om harmoniserad tolkning och tillämpning av de regler som fastställs i eller antas enligt denna förordning.

2. Kommissionen ska regelbundet och minst en gång om året anordna gemensamma utbildningstillfällen för personalen vid marknadskontrollmyndigheter, kontaktpunkter för byggprodukter, utnämnande myndigheter, anmälande myndigheter och anmälda organ. Kommissionen ska anordna dessa utbildningstillfällen i samarbete med medlemsstaterna.

Utbildningstillfällena ska vara öppna för deltagande av personalen vid de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 i förordning (EU) 2019/1020, de centrala samordningskontor som utsetts enligt artikel 10.3 i förordning (EU) 2019/1020 och, när så är lämpligt, andra myndigheter i medlemsstaterna som deltar i genomförandet eller kontrollen av efterlevnaden av den här förordningen.

3. Kommissionen får i samarbete med medlemsstaterna organisera program för utbyten av personal mellan marknadskontrollmyndigheter, anmälande myndigheter och anmälda organ i två eller flera medlemsstater.

Artikel 74 – Delade roller och gemensamt beslutsfattande#

1. För att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning när det gäller marknadskontroll, utseende och övervakning av tekniska bedömningsorgan, anmälda organ och kontaktpunkter för byggprodukter får medlemsstaterna utse

a) ett organ eller en myndighet som inrättats i samarbete med en annan medlemsstat eller andra medlemsstater för gemensamt utseende,

b) ett organ eller en myndighet som redan har utsetts av en annan medlemsstat för samma ändamål, i samarbete med den medlemsstaten.

De berörda medlemsstaterna ska gemensamt säkerställa att de delade organen eller myndigheterna uppfyller alla relevanta krav. De ska vara gemensamt ansvariga för dem, medan beslut som fattas gentemot fysiska eller juridiska personer i en viss medlemsstat är juridiskt tillämpliga endast i den medlemsstaten.

2. Myndigheterna i olika medlemsstater får, utan att det påverkar deras enskilda skyldigheter enligt denna förordning eller andra lagstiftningsakter, dela resurser och ansvar för att säkerställa en harmoniserad tillämpning eller effektiv kontroll av efterlevnaden av denna förordning.

I detta syfte får de också

a) fatta gemensamma beslut, särskilt när det gäller gemensam gränsöverskridande verksamhet eller ekonomiska aktörer som är verksamma på de relevanta medlemsstaternas territorium,

b) upprätta gemensamma projekt, såsom gemensamma marknadskontroll- eller provningsprojekt,

c) samla resurser för särskilda ändamål, till exempel för att bygga upp provningskapacitet eller för internetövervakning,

d) delegera utförandet av uppgifter till en motsvarande myndighet i en annan medlemsstat, samtidigt som de formellt ansvarar för de beslut som fattas av den myndigheten,

e) överföra en uppgift från en medlemsstat till en annan, förutsatt att en sådan överföring tydligt meddelas alla berörda parter.

De relevanta medlemsstaterna ska vara gemensamt ansvariga för de åtgärder som vidtas i enlighet med denna punkt.

2.Tolkning#

Ingen tolkning tillagd ännu.